Det är långt ifrån alla som
väljer att dedikera sin bok till någon. Men jag ville göra det. För mig är det
en chans att ge en extra kladdig slängkyss till någon jag tycker ofantligt
mycket om, och som har stor betydelse i mitt liv. Min nästanmake Martin, var
min första tanke. Ja, eller våra lajbans avkommor. Kanske alla tre. Men när jag
skakade på huvudbusken en gång till så kände jag ändå att killarna på daglig
basis får höra att jag älskar dem – men framförallt är de alla tre av den högst
obegripliga sort människor som inte frivilligt läser böcker. Jag vet, det är
fan helt otroligt, men sant. Och då vet jag inte om man förtjänar att sitta på
något förblad i en bok smiley

När jag släppt de fladdriga tankarna
på min familj var dedikeringen given. Det finns tre andra personer i mitt liv
som aldrig har slutat pusha mig för att lyckas med mitt bokskrivande, som
alltid har stöttat mig och hejat på mig (på alla områden). Mina tre bästa tjejkompisar.

Jag går långt tillbaka med mina
tjejer. Två av dem sedan åttiotalet(!) då vi hamnade i samma klass, och den tredje
lärde jag känna (genom Martin) för 16 år sedan. Det går inte en dag utan att jag
pratar med någon av dem, det kanske inte alltid är fysiska möten eller ens muntligt
över telefon, men då kommer det alltid några rader över Messenger eller sms.

Tjejerna finns alltid där när jag
behöver dem, oavsett tid på dygnet. Inga ämnen är tabu och jag pratar med dem
om precis allt. Det blir väldigt många garvfyllda samtal som inte passar för
andras öron, eftersom de, precis som jag, är rätt sjuka i huvudet. Det är
därför jag älskar dem. Och, eftersom de fortsätter att hänga med mig så utgår
jag ifrån att jag tillför dem någonting, jag med, haha.

Första kortet jag har på mig tillsammans med Elisabeth och Lina. Fjärde klass på Ljungsbroskolan.
Första kortet jag har på mig tillsammans med Frida. Sommaren 2001.

Det kan bli jäkligt jobbigt om tjejerna
inte skulle gilla boken nu bara, då kanske det är trist att ha sitt namn i den, speciellt när jag hänger ut dem här, mohahaha. Men jag chansar!

Frida, Bettan och Lina – jag hoppas att vi hänger ihop resten av livet. Älskar er!