Jag har alltid varit den fula i
alla mina relationskonstellationer, vare sig det har handlat om partners,
vänner eller kollegor. Klart att det har känts jäkligt trist ibland, men för
det mesta har det betytt att jag har ansträngt mig lite extra på andra områden.
Ingen vill vara både tråkig och ful.
Jag är helt övertygad om att det är därför jag är så jävla snäll. Att jag
alltid försöker hjälpa andra kring mig hela tiden. Ibland till den punkt att
jag vänder ut och in på mig själv. Men mest tror jag att min fulhet har
bidragit till att jag är så rolig. För jag är rolig. Jag vet att det inte hör
till att säga så om sig själv, men det är helt uppenbart när jag umgås så
mycket med mig själv. Jag om någon borde veta. Från början var det alldeles
säkert en självförsvarsgrej, att säga något kul för att andra inte skulle tänka
på mig som den fula, utan den roliga. Jag var inte cool eller duktig på sport,
då fick jag hitta en annan roll. Det var trots allt lite viktigt under tonåren.
Men nu när jag närmar mig fyrtio har det
blivit en del av den jag är, helt enkelt. Jag är clownen i klassrummet. Fast
överallt.

Jag vet att jag har stans största
kroknäsa. Det har påpekats för mig i alla skolklasser jag gått, på alla arbeten
jag haft och alla fester jag har varit på. Jag vet även att det ser ut som att
man tagit en hög med gulblekta små legobitar och kastat in dem ojämnt i käften
på mig, toppat det med att slänga in en smällare i samma veva, sprängt fram
lite gluggar. 7,5 år med tandställning, utdragna tänder och flera implantat har
hjälpt föga. Att jag på senare år gått över min trivselvikt med tjugo kilo
ramar in det hela. Det är Jossanpaketet, liksom.

Jag har en look som
gör att folk minns mig. Alla känner apan, u know?

Och det är nu jag
tänker utnyttja det. Näsan ska få jobba.

Säg rent hypotetiskt att du går
förbi en bokaffär med en författarsignering, en ateljé där någon ställer ut
sina målningar, eller varför inte ett loppisbord i någons trädgård, där det
säljs hemmasnickrade fågelholkar med inbyggda ananasodlingar i storleken av tre
fotbollsplaner? Vad som helst som är av lite utanför ”det vanliga” och det som
inte alla kring dig gör. Om du känner igen personen som står där, då blir du
extra nyfiken, eller hur? Det gör att du tar dig fram. Igenkänning är en
oerhört stark trigger. Jag hoppas verkligen att min fulhet blir min
stöttepelare i författandet. Att människor jag arbetat med kommer fram. Precis
som anställda i de butiker där jag flanerar runt som stamkund – och alla
föräldrar till de hundratals barn jag hållit kalas för under min tid som
kalasvärd i olika lekland.

Som författare hoppas jag naturligtvis
att du blir uppriktigt nyfiken och vill läsa boken jag har skrivit. Men jag
gillar även människor som rakt av vill stödja konsten och det extremt hårda
arbetet skrivandet är, och köper en bok – för att ge någon annan. Det räcker
med att du lånar boken på biblioteket eller lyssnar på den genom någon
ljudbokstjänst för att det ska ta mig uppåt på min stege. Prata om boken. Tipsa
andra om boken. Hjälp mig att bära boken. Det är bara då jag får möjligheten
att skriva fler böcker, att äntligen få göra det jag så länge drömt om.

Och du? Att jag säger att jag är
ful är inte samma sak som att jag skulle må dålig. Det hör inte alls ihop. Jag
är väldigt nöjd med mitt liv, med min livssituation. Min nästanmake är den mest generösa, hjälpsamma och underhållande människa
jag någonsin har träffat. Han kan liva upp vilken situation som helst. Vi har levt ihop i 16
fantastiskt garvfyllda år, och fler ska det bli. Våra ungar delar vår rubbade
humor och de här tre grabbarna och vårt mysiga lilla kråkslott gör mitt liv nästintill helt komplett.

(bilder: jag och mannen i mitt liv, Martin)

Höstens boksläpp är en riktig
dream come true, och jag kommer att jobba stenhårt för att få fortsätta skriva
böcker. En dag ska jag kunna ha det som mitt levebröd. En dag. Det är den sista
pusselbiten som behöver läggas i mitt liv. Eller ja, jag behöver nog fan en rosa självparkerande bil också, när jag tänker efter.

Slutpoängen: Äntligen ska jag få dra fördel av att jag är ful. Heja kroknäsan!