Nu är kråkan nedklottrad, avtalet
är påskrivet. Det blir en bok. HURRA!

Eftersom jag har ett jobb (som
inte fungerar så värst bra ihop med skumpa) har jag inte gett mig tillfälle att
fira ordentligt mitt i veckan, men tro mig, jag ska. För det är sannerligen
något alldeles extra med att bli antagen av ett förlag. Skrivandet är ett kall.
Ett andningshål. Mitt sätt att leva. Men det har inte varit helt självklart att
andra ska se förtjusningen i mina ord.

Man kan säga att jag blev headhuntad
till Bokförlaget SOL, som nu kommer att ge ut min bok. I november träffade jag
förläggaren/författaren Sara på Bokmässan i Linköping, och vi pratade en del.
Inte om mitt skrivande dock, jag kan inte minnas att ämnet ens kom på tal –
utan jag köpte istället hennes roman ”Du glädjerika sköna” som jag hört så
mycket bra om (och som verkligen ÄR bra! Precis min humor! Läs den!) Sedan
började vi följa varandra i sociala medier efter att jag tvingat mig på Sara
och publicerat en bild av oss på Instagram.

SOL tar inte emot spontanmanus,
men när jag skickade ut min pärla på förlagsturné skrev Sara till mig att hon ville läsa. Vid den tidpunkten hade jag redan fått en väldigt positiv
kontakt på ett av de allra största förlagen, och trodde att det skulle gå vägen
där, så jag valde faktiskt att inte skicka manuset till henne. När jag ett par
veckor senare föll på det berömda målsnöret (men med oerhört fin respons på
mitt manus) skrev jag till Sara och frågade om hon fortfarande var intresserad.
Vilket hon var. Och tre dagar senare meddelade hon att SOL ville ge ut boken,
på traditionellt vis.

Inte många av förlagen jag
skickat manuset till hade hunnit lämna några besked, och första känslan mitt i
den överväldigande glädjeberusningen var att jag var tvungen att invänta de
stora drakarna. Eftersom det är så man
gör.
Tänkte jag. Alltid större genomslagskraft på ett stort förlag, det är
vida känt. Men jag gillade Sara så väldigt mycket, det kändes rätt på en gång.
Så de andra förlagen fick bara en miniliten chans. Jag skrev helt sonika till
dem att jag blivit erbjuden utgivningskontrakt hos någon annan, och att jag
tänkte skriva på avtalet ett par dagar senare. Om de inte hade läst mitt manus
och gett besked innan dess kunde de kasta det, för då var det försent.

Vilken fantastisk känsla. Helt
otroligt.

Jag fick flera härliga svar där
det påpekades att mitt manus var mycket imponerande, men med slutorden att de
inte skulle hinna ta beslutet så fort, och att de var tacksamma att jag
meddelat läget. Samtliga önskade mig stort lycka till och gratulerade till det
förlag som ”fått mig”.

Och nu kör vi.

Igår skrev jag på avtalet.

Det var menat att det skulle bli
jag och SOL. Sara är en person som imponerar mycket på mig och som får mig att
brista ut i fulgarv, det bästa av alla garv. Det kommer att slå gnistor om vårt
teamwork. Det är raka rör, mycket pepp och ömsesidig respekt. Jag trivs i det
lilla förlaget, och kommer att älska att vara i det när det växer.

På min begäran kommer boken att
ges ut i pocketformat direkt. Det är också därför releasen blir redan i höst,
den inbundna hade inte blivit utgiven förrän 2018. Jag vet att man ”ska” drömma
om hårdpärmar på böcker, men jag vill ha en riktig hängmatteroman som når ut
till så många som möjligt, varför det känns helt självklart att välja en
smidigare bok. Sen är jag ett stort fan av pocket. Det är det format jag
föredrar alla gånger. Och ja, jag är lite otålig också, vill gärna ha ut boken
så fort som möjligt.

Hur som helst, det blir
en bok. HURRA!

Jag är så nöjd. Så stolt.

Vilken resa det här ska bli! I september
smäller det! Jag hoppas att du följer med mig!